{{next.header}}

Foto: Tom Jönehag, TR Bild
The Bank-dottern Adele Gel var blott spelad till 0,29 procent av insatserna på V85-spelet och när hästar från den kategorin vinner lopp på lördagar så brukar det allt som oftast vara en hel del tur med i bilden.
I Adele Gels fall var det raka motsatsen. När 700 meter återstod låg hon alltjämt sist i det 15 hästar stora fältet och över sista bortre långsidan fick hon anfalla i fjärdespår. Vägval som normalt sett inte räcker till seger för någon häst i ett kvalificerat sammanhang, men Adele Gel hade till skillnad från sina konkurrenter ingen som helst tanke på att slå av på takten.
– Jag vet att hon inte är så stark i starten, men fick lite panik 1 100 kvar då Jan-Olof Johansson gick ner invändigt. Jag vet att hon har en jäkla spurt och när jag såg att han kom ut så var det ’okej, då är vi i andraspår, kör ut i tredje!’ När jag ser att hon får fritt fram 500 kvar och är med tätduon fick jag hjärtklappning deluxe. Jag skrek bara ’kom igen’, men vet faktiskt inte om jag gick i cirklar eller vad jag gjorde, säger tränaren Emma Gabrielsson.
27-åringen vaknade inte med någon segerkänsla, men…
– Min känsla var att det kunde bli en rolig dag. Jag såg att det hade arbetats med banan hela natten och insåg att det kunde bli moddigt och tungsprunget vilket gynnar min starka häst. Kanske kunde det bli en placering bland de fem främsta, men jag hade ingen tanke på att vi skulle kunna strida om segern.
Vad tror du låg till grund för att det faktiskt gick vägen?
– Det var hemmaplan, hon höll sig lugn i dag och Jan-Olof som kör är lugn som kusk. Det behövs med henne. Vi prövade öppet huvudlag vilket gjorde att hon inte blev stressad utan fick se. Jan-Olof tyckte det märktes redan i provstarten att hon var lugnare.
Hur hittade hon till ert stall?
– Vi hade bestämt oss för att köpa en unghäst och jag såg henne på kriterieauktionen. Adele Gel var den tredje hästen jag kollade på. Hon var liten och hade långa öron, jag gillar det. Hennes uppfödare Gunnar Lassis visade upp henne i grimma och grimskaft, hon var så himla lugn och jag fastnade för det.
För de 70 000 kronor man lade upp för stoet har han mått mycket glädje. För Emma Gabrielsson blir lördagen ett minne för livet som dessutom innehöll stipendieutdelning.
Av Sleipner har hon nämligen tilldelats 25 000 kronor i utbildningsstipendium vilket likaså mottogs under lördagen.
– Det kändes väldigt roligt när Marita Arvidsson ringde och informerade om att jag hade fått stipendiet. Jag har tänkt använda pengarna för att kolla upp lite mer kring vanliga skador, hur kan vi undvika dem och träna upp hästar på ett mer hållbart sätt. Vi föder upp kallblod också och en av grundtankarna är att mitt kallblod jag får i sommar ska vara min projekthäst utifrån det jag får lära mig i stipendiet.
Nu kom lördagens storseger med ett varmblod, men att kallbloden ligger Gabrielsson extra nära hjärtat går inte ta miste om.
Hon är uppvuxen i en riktig kallblodsfamilj och värderar lördagens seger i nivå med när farfar Gunnar Gabrielssons Zitor vann Siljansloppet i Rättvik år 2019.
– Det var farfars uppfödning. Han opererade ögonen så vi fick ta in honom och ha honom i träning. Farfar hade alltid drömt om svenskt rekord med Zitors pappa Ulvsås Zico och att hans son Zitor lyckades slå det där svenska rekordet han längtat så mycket efter var känslosamt. Jag hade hästen och tränade honom samtidigt som en av mina förebilder Torbjörn Jansson körde honom till seger, säger Emma Gabrielsson.
/ Travronden
Publicerad måndag 15 december 2025. kundtjanst@travsport.se